Peter Ekberg Pelz - Märk hur vår skugga... Epistel 81 Lyrics

Mark how our shadow, mark Movitz, mon frere
One small darkness encloses
How gold and purple that shovel there
To rags and rubbish disposes
Charon beckons from tumultuous waves
Then thrice this ancient digger of graves
For thee ne'er grapeskin shall glister
Wherefore, my Movitz, come help me to raise
A gravestone over our sister

Ever desirous and modest abode
Under the sighm'g branches
Where time and death a marriage forebode
'Twixt beauty and ugliness' ashes
To thee ne'er jealousy findeth her way
Nor happiness' footstep, swift to stray
Flitteth amid these barrows
E'en enmity arm'd, as thou seest this day
Piously breaketh her arrows

The little bell echoes the great bell's groan
Robed in the door the precentor
Noisome with quiristers' prayerful moan
Blesses those who enter
The way to this templ'd city of tombs
Climbs amid roses' yellowing blooms
Fragments of mouldering biers
Till black-clad each mourner his station assumes
Bows there deeply in tears

So to her rest, from scuttle and dance
Quarrelsome Lo'f'berg, your wife went
Into the grass where your furious glance
Backward turns, thin-neck'd, on strife bent
From Danto Barrier taken to die
With her all our lusty merriments fly
Who now for bottles shall call?
Thirsty she was, yet more thirsty am I
Thirsty we are, each and all

Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere!
Inom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där
Byts till grus och klutar
Vinkar Charon från sin brusande älf
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf
Mer du din drufva ej kryster
Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf
Grafsten öfver vår Syster

Ack längtansvärda och bortskymda skjul
Under de susande grenar
Där Tid och Döden en skönhet och ful
Till ett stoft förenar!
Till dig aldrig Afund sökt någon stig
Lyckan, eljest uti flygten så vig
Aldrig kring Grifterna ilar
Ovän där väpnad, hvad synes väl dig?
Bryter fromt sina pilar

Lillklockan klämtar til Storklockans dön
Löfvad står Cantorn i porten
Och vid de skrålande Gåssarnas bön
Helgar denna orten
Vägen opp til Templets griftprydda stad
Trampas mellan Rosors gulnade blad
Multnade Plankor och Bårar
Til dess den långa och svartklädda rad
Djupt sig bugar med tårar

Så gick till hvila, från Slagsmål och Bal
Grälmakar Löfberg, din maka
Där, dit åt gräset långhalsig och smal
Du än glor tilbaka
Hon från Danto bommen skildes i dag
Och med Henne alla lustiga lag
Hvem skall nu Flaskan befalla
Torstig var hon och urtorstig är jag
Vi ä torstiga alla